ETT år sen idag!
Idag för ett år sedan så dog en väldigt fin person.
Hade tyvär inte hunnit blivit så bekant med dig ännu men jag tyckte verkligen så mkt om dig =(.
Du bodde granne med mina föräldrar, mins när vi precis flyttat ut och ni var alltid så treevlig o dana. Ni vart glada att mamma o dom hade så många barn o hundar o allt.
Eftersom att ni själva inte kunde få barn så tror jag att ni såg de som lite extra också...
För drygt 2 år sen snart fick du veta att du hade cancer som satt sig på tungan o ner i halsen..
Inte vilket cancer som helst, man slutade se dig ute. Jag såg dig inte på månader. Du undvek människor för du kunde inte prata o så fort du såg någon av oss så vinkade vi du glatt...
Du vart sämre o sämre medecinen el strålnings behandlingen verkade inte.
Jag mins att jag frågade mamma och pappa hela tiden hur det var med dig o dom viste inte riktigt själva heller..
Jag mins när jag berättade att jag skulle åka ner till Spanien själv till mathias som har hus där nere, å den veckan hjälpte du pappa med att bygga färdigt altan på baksidan..
Jag räknade ner dagarna från dag 10 hehe...
Å varje morgon ropade du.
- IDA NU ÄR DET BARA 3 DAGAR KVAR!!
du vart sämre oo til slut kunde inte Pia ta hand om dig hemma såå du fick vård på sjukhuset..vi trodde det skulle bli bättre när du kom in dit..
Jag tog studenten den 8onde Juni förra året och hade hoppats så att du var hemma och hade fått sett mej med student mössan en av mina lyckigaste dagarna i mitt liv.
Istället gick jag över till Pia med smörgås tårta oo maräng tårta, där satt hon i sin ensamhet medans du låg för döden.
Den 12e Juni förra året fick jag ett sms av Mamma där det stog.
- Björn har somnat in nu, kroppen orkade inte med.
& det bara brast för mej.. Viste inte riktigt vart jag skulle ta vägen..
Ibland kan jag bli såå otroligt ledsen över att bara se pia på tomten eller ute och går med hundarna.Du ska vara där med henne =/..Känns fort konstigt.
Jag har otroligt svårt för ensamhet både för min egna del och andras, att dom inte ska få va ensamma!
Det var bland den finaste begravning jag sett.. Hela försvaret var där eftersom att du jobbade inom det..
Dina arbetskamrater kom in bärande med dig i kistan, jätte fint var det.
Hela kyrkar var propp full. Såå vacker, folk satt i gångar o överallt..du hade många människor runt om kring dig som verkligen tyckte om dig!!
du blev bara 52 år.. Jag tänker på dig ofta, oftare än du tror. tyvär har jag ingen tid att åka ut idag o lämna blommor för dig. MEN jag kommer. JAg lovar..
Vi tar hand om Pia och vovvarna. Ali, Ada och Kila. du ska veta att min lilla sak som du aldrig hann träffa tror jag. Nicke heter han. Han är helt galen i dina flickor han tycker så mkt om dom..
förannade Cancer. Ibland är liver orätvist.
R.I.P Bjöörn.
Hade tyvär inte hunnit blivit så bekant med dig ännu men jag tyckte verkligen så mkt om dig =(.
Du bodde granne med mina föräldrar, mins när vi precis flyttat ut och ni var alltid så treevlig o dana. Ni vart glada att mamma o dom hade så många barn o hundar o allt.
Eftersom att ni själva inte kunde få barn så tror jag att ni såg de som lite extra också...
För drygt 2 år sen snart fick du veta att du hade cancer som satt sig på tungan o ner i halsen..
Inte vilket cancer som helst, man slutade se dig ute. Jag såg dig inte på månader. Du undvek människor för du kunde inte prata o så fort du såg någon av oss så vinkade vi du glatt...
Du vart sämre o sämre medecinen el strålnings behandlingen verkade inte.
Jag mins att jag frågade mamma och pappa hela tiden hur det var med dig o dom viste inte riktigt själva heller..
Jag mins när jag berättade att jag skulle åka ner till Spanien själv till mathias som har hus där nere, å den veckan hjälpte du pappa med att bygga färdigt altan på baksidan..
Jag räknade ner dagarna från dag 10 hehe...
Å varje morgon ropade du.
- IDA NU ÄR DET BARA 3 DAGAR KVAR!!
du vart sämre oo til slut kunde inte Pia ta hand om dig hemma såå du fick vård på sjukhuset..vi trodde det skulle bli bättre när du kom in dit..
Jag tog studenten den 8onde Juni förra året och hade hoppats så att du var hemma och hade fått sett mej med student mössan en av mina lyckigaste dagarna i mitt liv.
Istället gick jag över till Pia med smörgås tårta oo maräng tårta, där satt hon i sin ensamhet medans du låg för döden.
Den 12e Juni förra året fick jag ett sms av Mamma där det stog.
- Björn har somnat in nu, kroppen orkade inte med.
& det bara brast för mej.. Viste inte riktigt vart jag skulle ta vägen..
Ibland kan jag bli såå otroligt ledsen över att bara se pia på tomten eller ute och går med hundarna.Du ska vara där med henne =/..Känns fort konstigt.
Jag har otroligt svårt för ensamhet både för min egna del och andras, att dom inte ska få va ensamma!
Det var bland den finaste begravning jag sett.. Hela försvaret var där eftersom att du jobbade inom det..
Dina arbetskamrater kom in bärande med dig i kistan, jätte fint var det.
Hela kyrkar var propp full. Såå vacker, folk satt i gångar o överallt..du hade många människor runt om kring dig som verkligen tyckte om dig!!
du blev bara 52 år.. Jag tänker på dig ofta, oftare än du tror. tyvär har jag ingen tid att åka ut idag o lämna blommor för dig. MEN jag kommer. JAg lovar..
Vi tar hand om Pia och vovvarna. Ali, Ada och Kila. du ska veta att min lilla sak som du aldrig hann träffa tror jag. Nicke heter han. Han är helt galen i dina flickor han tycker så mkt om dom..
förannade Cancer. Ibland är liver orätvist.
R.I.P Bjöörn.
Kommentarer
Trackback
