Abort el icke Abort.
Detta inlägget tänker jag ägna mig åt att förklara min syn på det hela.
Idag verkar det som om folk har väldigt svårt att förstå ABORT lika som att inte göra Abort ?!Så dessa meningar talar jag för mej..
Jag ska börja med att tala om att jag själv har gjort 2 aborter i mitt liv, o det är mitt livs jobbigaste beslut måste jag medge. Den första aborten var jag bara 18 år hade varit tillsammans med min pojkvän i drygt 6 månader. Vi hade inte använt ett endaste skydd under den tiden o fråga mej ine varför för det har jag inte VETTIGT svar på!
Det kom som en chock när jag upptäckte att min mens var 10 dagar sen när den ALDRIG i mitt liv varit sen förut.. Jag köpte mej ett gravtest oo de visare POS + .. Vi pratade mkt igenom det oo var först ens om att behålla det innan vi pratade med våra föräldrar. Vi små skrattade o drömde oss fram till vad den skulle heta & att hon/han skulle följa med ner till spanien o massa drömmar spekulerades..
När min mamma fick reda på det vart hon inte så chockad utan mens okej o vad ska ni göra? Hon berättade om sin abort hon gjorde som 13åring... Oo vet hur det kändes..
När M´s föräldrar fick reda på det var deras första svar ungefär som att oki men har ni fått någon tid för att ta bort det? O jag kände mej alldelles tom ungefär som att ta bort en blindtarm de skulle BORT?!
Jag vart sjukt ledsen oo sen kom alla M´s svar att jag vill nog ta bort de o blablabla ena saken efter den andra....
vi fick en tid för att prata med en kurator på ungdoms motagningen oo hon hade också BARA neg att säga om allt PLUS att jag var överviktig o blabla.. vist är de väl inte fördel att man är stor som gravid men som iSKALL som person fyfaaan. Kände mej otroligt Ensam...
Efter allt som gick det ganska snabbt det gick en vecka drygt s å fick jag komma till aborten i enköping.. oo där tog dom hand om mig som om jag vore deras drottning... Det värsta som finns när man känner att man är kissnödig o sätter sig på toaletten o känner hur allt RAMMLAR ur en???? O man fick en känsla av ångest när det är för sent!! jag blödde ett par veckor efter det. Det var sista månaden i maj oo snart skulle min pojkvän ta studenten. JAg var mkt hemma i från skolan på grund av att jag måddee så fruktansvär dålig psykiskt!!
vi tog oss igenom det efter mycket om o men.... Jag tjatade dagligen utan mening tror jag efter barn vi vart ofta osams ooosv... ni förstår =(
M glömde det ganska snabbt om man säger såå medans det fanns i mitt huvud dygne runt...
Tiden gick o månaderna gick....
Efter aborten började jag med minipiller oo strax efter jul skulle jag byta prev medel för jag kände inte igen mig själv o en massa andra saker....
under 3-4 dagar hade vi inte sådant kallat skydd o enstaka gång sex..
MEEEN Jag vart med barn IGEN en andra gång... Helt otroligt.. Denna gång var det inte mensen för den blev jätte konstig ändå efter aborten kom o gick som den ville typ.
jag började må dåligt SOV hela tiden o arg oo Jätte lätt ledsen.... Jag gjorde ett test för andra gånge här hemma ( i vår lägenhet) oo den var PLUS den här gången med.. SHIT tänkte jag tusen tankar.. M fick magsår IGEN oo mådde skit..
Det enda jag kunde intala mig själv var att HUR illa gjorde jag mig själv för den förra aborten... Att jag kan inte igen de går inte. Jag Behåller det.
JAg berättde för mina föräldrar oo dom sa inte mkt igen förutom att jobb jobb jobb blabla osv.. M´s päron sa inte mkt heller bara att dom står bakom oss vad vi än gör !!
Detta var den värsta aborten. jag hade nog redan bestämt mig för att behålla det. Jag kunde inte lämna ett till..
Efter mycket om o men så berättar M att han inte vill ha barnet men stödjer mej hur jag än göra men berättar aldrig om han vill leva tillsammans med oss eller inte!!
Efter tag kom det att han ljugit för mej att han inte alls ville stå bakom oo vara med att det skulle bort..
Jag kunde inget annat än att se vad jag var MEST rädd om? Ett barn som knappt inte finns en en kärlek som gör mej otroligt lycklig ojag kan vänta?!?!
Denna tid gjorde jag min praktik på Enköpings sjuk hus.. En lunch rast var jag så tröttpå allt så jag gick upp till gyn o beställde en NY tid IGen.. dom vart gansla chockade att dom såg mej där 2 gånger på 1 år... Jag skämdes!!
De tog 1½v drygt tror jag o M följde med oo ssen var det klart ANDRA fostret var borta!!
Denna gång var blödningen värre den höll i sig i veckor sen höll den upp sen kom alla RESTER!!! det var fruktansvärt. Det var också min sista termin i 3an vilket gjorde att jag missade en fruktasvärt massa i skolan pågrund av det här... VIlket jag ångrar i dag men inte göra så mkt åt det...
Nu exakt 1år senare Känner jag mej både bra fysiskt & psykiskt...
Men efter allt som har hänt så har jag lovat mig själv händer det här igen så gör jag ALDRIG om det. ALDRIG..
Det har varit en JÄTTe tuff tid. Den som fick mej på andra tankar är min Hund Nicke som vi köpte samma veva som den andra aborten innan ja viste att jag var med barn igen.. Jag fick nicke av min pojkvän som ett TRÖSt el vad man ska kalla det.han är min bebis o kommer alltid att vara det. Jag måste på fullaste allvar säga att tack vare honom så sitter jag inte ensam o tänkte hur det HADE sett ut... Han får mej att se framåt o inte bakåt hur konstigt det en låter.. Han kom nog som ett brev på posten räddaren i nöden o det har han verkligen gjort.. Jag ser honom inte som mitt hudsdjur som man tänker så utan som det jag aldrig fick, jag fick honom istället... Han räddade mej verkligen. Jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna sälja honom.. Jag älskar honom otroligt mkt oo de ser mathias också de är aldrig tjat om bebisar Dagligen jäämt längre !!!
Det jag vill komma fram till är att idag är det så svårt för människor att förstå varför man väljer abort el varför man väljer att behålla barnet när man sitter i en annorlunda situvation kanske...
Min första abort gjorde jag för att jag gick 2an hade ETT år kvar ooo för mej kändes det viktagre, jag kände att jag stod helt ensam SAMT att min pojkvän inte alls var överens med mej... JAg valde att ta bort det för att kunna ge det en framtid med att jag IDAG har en yrkes utbildning o har EGENTLIGEN inte svårt att få jobb... där i mot kan jag inte säga hur det hade sett ut om vi hade haft barnet hos oss idag..
Min andra abort där valde jag min LIVS kärlek först. Det är mannen jag vill dela mitt liv med oo ha massor av barn med. därför kan jag vänta istället för att dra o han kanske inte vill ha med mej i sitt liv längre.
Idag drömmer vi om att jag ska få en FASt tjänst. att boo på landet med ett hus oo vår hund.. Saaamt så småning om bygga up en familj.... Den dagen......
Människor kan inte komma oo komentera när människor väljer att ta bort eller behålla..
Jag tänkte så mkt innan också att de är väl bara ta bort sen pratade jag och min pojkvän mkt om att OM ja skulle bi gravid så åker de ju bort..
Men NÄR den dagen kom oo jag hade något i magen som kunde växa o bli till något stort då var man lite lika självklar längre..
Det är de som är grejjen de är en jävla skillnad på att Bära det i magen själv o utrycka sig istället för att aldrig veta hur det känns att vara gravid o prata om så mkt man igentligen inte vet så mkt OM????
Idag planerar vi barn men inte en på ett TAG!
Men där imot vet M att om det någonsin händer så blir det ingen abort igen..
O de är vi överens om.... Den dagen vi planerar att skaffa barn kommer vara den lyckligaste dagen i mitt liv..
Tänk dig för inna du öppnar munne o pratar om du inte har en endaste ANING om vad det är du samtalar OM???
Idag verkar det som om folk har väldigt svårt att förstå ABORT lika som att inte göra Abort ?!Så dessa meningar talar jag för mej..
Jag ska börja med att tala om att jag själv har gjort 2 aborter i mitt liv, o det är mitt livs jobbigaste beslut måste jag medge. Den första aborten var jag bara 18 år hade varit tillsammans med min pojkvän i drygt 6 månader. Vi hade inte använt ett endaste skydd under den tiden o fråga mej ine varför för det har jag inte VETTIGT svar på!
Det kom som en chock när jag upptäckte att min mens var 10 dagar sen när den ALDRIG i mitt liv varit sen förut.. Jag köpte mej ett gravtest oo de visare POS + .. Vi pratade mkt igenom det oo var först ens om att behålla det innan vi pratade med våra föräldrar. Vi små skrattade o drömde oss fram till vad den skulle heta & att hon/han skulle följa med ner till spanien o massa drömmar spekulerades..
När min mamma fick reda på det vart hon inte så chockad utan mens okej o vad ska ni göra? Hon berättade om sin abort hon gjorde som 13åring... Oo vet hur det kändes..
När M´s föräldrar fick reda på det var deras första svar ungefär som att oki men har ni fått någon tid för att ta bort det? O jag kände mej alldelles tom ungefär som att ta bort en blindtarm de skulle BORT?!
Jag vart sjukt ledsen oo sen kom alla M´s svar att jag vill nog ta bort de o blablabla ena saken efter den andra....
vi fick en tid för att prata med en kurator på ungdoms motagningen oo hon hade också BARA neg att säga om allt PLUS att jag var överviktig o blabla.. vist är de väl inte fördel att man är stor som gravid men som iSKALL som person fyfaaan. Kände mej otroligt Ensam...
Efter allt som gick det ganska snabbt det gick en vecka drygt s å fick jag komma till aborten i enköping.. oo där tog dom hand om mig som om jag vore deras drottning... Det värsta som finns när man känner att man är kissnödig o sätter sig på toaletten o känner hur allt RAMMLAR ur en???? O man fick en känsla av ångest när det är för sent!! jag blödde ett par veckor efter det. Det var sista månaden i maj oo snart skulle min pojkvän ta studenten. JAg var mkt hemma i från skolan på grund av att jag måddee så fruktansvär dålig psykiskt!!
vi tog oss igenom det efter mycket om o men.... Jag tjatade dagligen utan mening tror jag efter barn vi vart ofta osams ooosv... ni förstår =(
M glömde det ganska snabbt om man säger såå medans det fanns i mitt huvud dygne runt...
Tiden gick o månaderna gick....
Efter aborten började jag med minipiller oo strax efter jul skulle jag byta prev medel för jag kände inte igen mig själv o en massa andra saker....
under 3-4 dagar hade vi inte sådant kallat skydd o enstaka gång sex..
MEEEN Jag vart med barn IGEN en andra gång... Helt otroligt.. Denna gång var det inte mensen för den blev jätte konstig ändå efter aborten kom o gick som den ville typ.
jag började må dåligt SOV hela tiden o arg oo Jätte lätt ledsen.... Jag gjorde ett test för andra gånge här hemma ( i vår lägenhet) oo den var PLUS den här gången med.. SHIT tänkte jag tusen tankar.. M fick magsår IGEN oo mådde skit..
Det enda jag kunde intala mig själv var att HUR illa gjorde jag mig själv för den förra aborten... Att jag kan inte igen de går inte. Jag Behåller det.
JAg berättde för mina föräldrar oo dom sa inte mkt igen förutom att jobb jobb jobb blabla osv.. M´s päron sa inte mkt heller bara att dom står bakom oss vad vi än gör !!
Detta var den värsta aborten. jag hade nog redan bestämt mig för att behålla det. Jag kunde inte lämna ett till..
Efter mycket om o men så berättar M att han inte vill ha barnet men stödjer mej hur jag än göra men berättar aldrig om han vill leva tillsammans med oss eller inte!!
Efter tag kom det att han ljugit för mej att han inte alls ville stå bakom oo vara med att det skulle bort..
Jag kunde inget annat än att se vad jag var MEST rädd om? Ett barn som knappt inte finns en en kärlek som gör mej otroligt lycklig ojag kan vänta?!?!
Denna tid gjorde jag min praktik på Enköpings sjuk hus.. En lunch rast var jag så tröttpå allt så jag gick upp till gyn o beställde en NY tid IGen.. dom vart gansla chockade att dom såg mej där 2 gånger på 1 år... Jag skämdes!!
De tog 1½v drygt tror jag o M följde med oo ssen var det klart ANDRA fostret var borta!!
Denna gång var blödningen värre den höll i sig i veckor sen höll den upp sen kom alla RESTER!!! det var fruktansvärt. Det var också min sista termin i 3an vilket gjorde att jag missade en fruktasvärt massa i skolan pågrund av det här... VIlket jag ångrar i dag men inte göra så mkt åt det...
Nu exakt 1år senare Känner jag mej både bra fysiskt & psykiskt...
Men efter allt som har hänt så har jag lovat mig själv händer det här igen så gör jag ALDRIG om det. ALDRIG..
Det har varit en JÄTTe tuff tid. Den som fick mej på andra tankar är min Hund Nicke som vi köpte samma veva som den andra aborten innan ja viste att jag var med barn igen.. Jag fick nicke av min pojkvän som ett TRÖSt el vad man ska kalla det.han är min bebis o kommer alltid att vara det. Jag måste på fullaste allvar säga att tack vare honom så sitter jag inte ensam o tänkte hur det HADE sett ut... Han får mej att se framåt o inte bakåt hur konstigt det en låter.. Han kom nog som ett brev på posten räddaren i nöden o det har han verkligen gjort.. Jag ser honom inte som mitt hudsdjur som man tänker så utan som det jag aldrig fick, jag fick honom istället... Han räddade mej verkligen. Jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna sälja honom.. Jag älskar honom otroligt mkt oo de ser mathias också de är aldrig tjat om bebisar Dagligen jäämt längre !!!
Det jag vill komma fram till är att idag är det så svårt för människor att förstå varför man väljer abort el varför man väljer att behålla barnet när man sitter i en annorlunda situvation kanske...
Min första abort gjorde jag för att jag gick 2an hade ETT år kvar ooo för mej kändes det viktagre, jag kände att jag stod helt ensam SAMT att min pojkvän inte alls var överens med mej... JAg valde att ta bort det för att kunna ge det en framtid med att jag IDAG har en yrkes utbildning o har EGENTLIGEN inte svårt att få jobb... där i mot kan jag inte säga hur det hade sett ut om vi hade haft barnet hos oss idag..
Min andra abort där valde jag min LIVS kärlek först. Det är mannen jag vill dela mitt liv med oo ha massor av barn med. därför kan jag vänta istället för att dra o han kanske inte vill ha med mej i sitt liv längre.
Idag drömmer vi om att jag ska få en FASt tjänst. att boo på landet med ett hus oo vår hund.. Saaamt så småning om bygga up en familj.... Den dagen......
Människor kan inte komma oo komentera när människor väljer att ta bort eller behålla..
Jag tänkte så mkt innan också att de är väl bara ta bort sen pratade jag och min pojkvän mkt om att OM ja skulle bi gravid så åker de ju bort..
Men NÄR den dagen kom oo jag hade något i magen som kunde växa o bli till något stort då var man lite lika självklar längre..
Det är de som är grejjen de är en jävla skillnad på att Bära det i magen själv o utrycka sig istället för att aldrig veta hur det känns att vara gravid o prata om så mkt man igentligen inte vet så mkt OM????
Idag planerar vi barn men inte en på ett TAG!
Men där imot vet M att om det någonsin händer så blir det ingen abort igen..
O de är vi överens om.... Den dagen vi planerar att skaffa barn kommer vara den lyckligaste dagen i mitt liv..
Tänk dig för inna du öppnar munne o pratar om du inte har en endaste ANING om vad det är du samtalar OM???
Kommentarer
Postat av: Sofia
Modigt av dig att skriva.. Det är jättetuff beslut, även jag kan inte svara att veta hur det känns. Jag har aldrig gjort abort tidigare, men jag vet att man måste vara 100% säker om man vill behålla eller inte.. Du skriver bra!
Postat av: anonym
Behöver inte skriva ut mitt namn för du vet ändå inte vem jag är, kom inte ens ihåg hur jag hamnade på denna blogg men nu är jag kvar iaf :) Vill bara säga att jag tycker att du är modig som vågar stå för detta.
Trackback
